
Sedan några veckor tillbaka har Isabel vaknat på nätterna för att helt tappa besinningen. Hon vaknar och skriker starkt och otäckt - verkligen som om hon skulle dö, samtidigt som hon sparkar och beter sig aggressivt. Samuel o jag får inte komma nära henne utan hon skriker åt oss att gå. Hon är verkligen helt okontaktbar under attackerna. Utbrotten varar runt 10-15 minuter och sedan blir hon plötsligt lugn och gosig igen och kan somna om. Detta har verkligen varit jättejobbigt för oss att uppleva. Vi kan ju inget annat göra än att vänta tills hon lugnar sig och vi får till slut kontakt med henne. Vi har sökt efter olika orsaker o trott att det är en utvecklingsfas och att mardrömmar är inblandade. Idag berättade min kära mor för mig att hon sett "Fråga Doktorn" på TVn igår där de tog upp något som kallas för "
Nattskräck", vilket verkade stämma in på Isabels attacker. Jag gick direkt in på nätet för att få mer information och fenomenet stämmer precis in på Isabel. Det känns verkligen så skönt att få veta att detta är vanligt förekommande hos barn även om jag aldrig hört talas om detta tidigare. Så här står det om
Nattskräck:
"Nattskräck kallas det när barnet får ett skräck- eller raserianfall efter det att det har somnat, i regel under de tre första timmarnas sömn. Barnet förefaller vara vaket och kan sätta sig upp eller resa sig i sängen och gråta våldsamt. Det verkar skärrat eller ilsket och kanske ser det ut som om det slåss mot någon eller något. Detta är inte detsamma som en mardröm.
Sådana anfall kan uppträda hos barn från tvåårsåldern och ända fram till tioårsåldern. Ett anfall kan upplevas som dramatiskt och skrämmande för den som ser det, men det är inte något ovanligt fenomen. Vissa barn kan ha ett enstaka anfall, men för andra är det vanligt förekommande.
Anfallen varar i mellan fem och femton minuter. I själva verket är barnet inte vaket utan i djup sömn. Det reagerar inte på dina försök till tröst, utan kommer snarare att försöka knuffa bort dig. Du bör därför inte försöka väcka eller lugna barnet, eftersom det ofta sätter sig till motvärn så att anfallet förstärks. Var närvarande och se till att barnet inte skadar sig. Efter anfallet kommer barnet till ro igen. Ofta somnar det utan att ha vaknat helt. Det är ingen mening att prata med barnet om händelsen nästa dag, för det kommer inte att minnas något av det som hände. Ett sådant samtal kommer därför bara att verka förvirrande.
Det är inte klarlagt vad som orsakar nattskräck. Vissa anser att det beror på att mognadsprocessen i hjärnan inte är avslutad, medan andra tror att barn med nattskräck har ”lagrad” energi som de måste få utlopp för. Om du tror att detta kan gälla för ditt barn kan det vara bra att se om det behöver få större möjligheter att röra på sig under dagen. Regelbundna sömnvanor med en lugn läggningsritual och samtal om positiva saker på sängkanten kan också rekommenderas. "